Du är elevernas redskap och finns där som deras hjälpmedel för att få fram vad de önskar att skriva om i sina låtar. Var försiktig med att styra och korrigera för mycket, det är exempelvis inte viktigt att låten skall rimma (om det inte är meningen med övningen). Givetvis kan ni öva på att skriva korrekta meningar, men låt eleverna vara delaktiga i korrigeringarna så att de lär sig hur det skall skrivas, men även för att de skall känna att texten fortfarande är deras. Tänk på vad syftet med låtskrivandet är för varje elev. Är det att öva på att våga uttrycka sig, att skapa ord och meningar, att lära sig hitta på internet (några av eleverna i Låt med mig skrev sina låtar genom att välja bland bilder de hittade på nätet), att stärka självkänslan –”Jag kan skriva en låt som innehåller mina egna ord” – eller att få uppträda?
Ju mer som ändras i efterhand, desto mindre blir det av elevens egna uttryck och egna låt. En elev i projektet utbrast ”Kolla! Det är ju jag som skrivit detta!” och en annan elev sade ”Detta är min egen, egen låt”.

Var lyhörd, uppmuntra och lyft eleven genom att anpassa låtskrivandet utifrån intressen och förmågor. Lägg ribban på en nivå som utmanar men inte stjäl­ per. Se låtskapandets möjligheter genom att anpassa och variera utifrån varje deltagare. Jederlund (2011) poängterar att när fokus läggs mer på musiken som produkt, än på dess sociala och personliga aspekter, missar man mycket av musikens möjligheter. Många barn fråntas då chansen att använda musiken aktivt i sina liv. När musiken tas till vara som språk, kän­sla, personligt uttryck, röst­, ljud, ­rörelse och social gemenskap så bidrar den med rika möjligheter till personligt och socialt lärande samt till utveckling i en lustfylld form. Detta gäller i lika hög grad vuxna som barn.